“Vi behöver förändra uppfattningen om Arktis“
Arctic Circle Assembly i Reykjavik samlade i oktober 2000 personer från 70 länder för att diskutera frågor som är högaktuella i Norrbotten: klimat, infrastruktur, gruvetableringar, befolkningsförsörjning, näringslivsutveckling, bostäder, energi, vätgas, rymden och mycket annat. Region Norrbotten och projektet North Sweden Green Deal fanns på plats för att lyssna, lära och delta i samtalen.
Bland konferensdeltagarna fanns regeringschefer, statsråd, parlamentsledamöter, forskare, företagare, representanter för urfolk och tjänstepersoner. Här är ett axplock av röster, från Alaska till Finland.
– Klimatförändringarna sker i en mycket snabbare takt här i Arktis. Glaciärerna på Island minskar med 40-50 procent även om Parisavtalet håller. Men nu ser vi en motreaktion i klimatpolitiken. Politiska krafter som säger att vi ska gå långsammare fram, när vi måste se acceleration, sade Islands statsminister Katrin Jakobsdottir i sitt öppningsanförande.
Islands statsminister Katrin Jakobsdottir uppmanade till ökad takt i arbetet mot klimathotet.
Brittany Smart, assistent till borgmästaren i Fairbanks, Alaska:
– Makten finns på en plats som inte förstår Arktis, inte förstår vad som krävs för att vi ska frodas i vårt hem. Att bygga infrastruktur är nödvändigt men det som ofta glöms bort är att den måste vara motståndskraftig och underhållas. Med ökande klimatförändringar har vi nu översvämningar, vi upplever numera regn på vintern. Det kan skada träd som faller på kraftledningar eller byggnader.
Erkki Parkkinen, borgmästare Salla kommun, Finland:
– Vilken är den största utmaningen? Vägarna. Vi har många byar, brist på kollektivtrafik, alla behöver sin egen bil och vår stad har inte tillräckligt med finansiering för vägar. Klimatförändringarna sker snabbare här, men vi har många grusvägar fortfarande, när det regnar blir de väldigt dåliga. Men på grund av den geopolitiska situationen är vi nu i Nato. Försvarsstyrkorna behöver dessa vägar - det är så vi ska få finansiering.
“Kultur och nytänkande“
Elin Dahlseng Eide, ordförande för Nordlands fylkeskommun i Norge:
– Nordland har förnybar energi, gröna näringar. Inom en snar framtid kommer vi att välkomna nya industrier. Men människor behöver inte bara något att leva av, de behöver något att leva för. Därför är Bodö EU:s kulturhuvudstad nästa år. Vi bjuder in till att dela kulturella upplevelser. Vi behöver kultur och nytänkande i dagens Arktis. Men vi behöver också en handlingsplan för social integration av ungdomar i Nordland. Vi måste inkludera arktiska ungdomar i den demokratiska utvecklingen.
Region Norrbottens representanter John Kostet (vänster) och Mia Ahlstrand (höger) fick möjlighet att prata om framtida samarbeten med Elin Dahlseng Eide (mitten), Nordlands fylkeskommun. Foto: Zdenek Dvorak.
Maja Wolland Blomberg, forskarassistent vid High North center, Norge:
– Vi har mångfald, batterifabriker, grejer på gång. Men vi har en del image-byggande att göra, vi behöver förändra uppfattningen om Arktis. Vi kan ju locka människor från andra delar av världen, Arktis är riktigt coolt. Men hur pratar vi om det? En liten språkförändring kan hjälpa. Om vi bara säger att vi har ont om människor kommer folk att tänka på oss som en plats där ingen vill bo.
Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande, Luleå:
– Vi försöker få arbetskraft från andra delar av Europa. Vi var nere till Nederländerna, det är trångt, de vill flytta. Vi har människor som flyttar in från andra delar av världen. De har ofta med en medföljande som inte får jobb för att de inte pratar svenska. Vi pratar med arbetsgivare och säger att du kanske kan acceptera någon på kontoret som talar engelska? Vi startar nätverk för människor för att hjälpa dem att få ett jobb.
Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande i Luleå, var anlitad som talare på fyra seminarier under Arctic Circle Assembly.
Karen Hanghöj, British geological survey:
– Kritiska mineraler är kritiska för att de är viktiga för oss och för att det finns en bristande tillgång. Nästan allt har betydelse för den nya teknik vi behöver, vi kommer att behöva 700 procent mer än idag. Vi måste bryta dem och vara ärliga om det. Vi måste ha riktiga samtal om hur man gör det och sätta bra standarder för det. Frågan är komplex och vi måste prata om den.
Dan Vandal, statsråd, Kanada:
– Sällsynta jordartsmetaller är en del av Kanadas framtid. Förnybara resurser, grön energi – det kommer från sällsynta jordartsmetaller. Det är viktigt att vi arbetar tillsammans med industrier och urfolk som bor i området. Det är viktigt att urfolken går i spetsen för dessa projekt. Det är ett betydande mindshift för Kanada och det enda sättet att gå framåt.
Christi Bell, vd för Business Enterprise Institute, University of Alaska:
– Bostäder är ett enormt problem i Alaska. Försvaret har placerat ut en stor kontingent av F35:or och har inte tillräckligt med bostäder för de familjer de har flyttat upp dit. En lösning är offentlig-privata partnerskap för att få ner bostadskostnaderna, jag har sett att det har genomförts framgångsrikt i Fairbanks.
Den stora konserthallen Harpa i Reykjavik kunde ge plats till uppemot tio seminarier åt gången, sammanlagt hundratals programpunkter, och tillika både formella och informella möten.
Mathias Albert, professor i statsvetenskap, Bielefelds universitet, Tyskland:
– De allra flesta människor har någon gång sett en isbjörn på ett isflak, det är vad de vet om Arktis. Arktis är långt borta och inte en del av deras dagliga liv. Hur expanderar vi denna bubbla eller hur spränger vi den? Hur ramar du in Arktis som en global angelägenhet, som en del av historien om planeten jordens framtid, vårt gemensamma öde, våra gemensamma hot? Frågan nu är ett behov av att bygga en berättelse om en delad bättre framtid, men problemet är - vilken berättelse?
“Hur utnyttjar vi idéer om hållbarhet?“
Natalia Sanchez-Querubin, professor New Media and Digital Culture, Amsterdams universitet:
– Vissa föreställer sig redan alternativa sätt att leva. Vi kan lätt föreställa oss världens undergång, det är mer utmanande att göra tvärtom. Föreställ dig att sitta och se på solnedgången, du äter lokalt producerad mat, du har inte mycket men du är inte orolig för pengar. Det är lätt att kalla eskapism, en romantiserad bild av hur man kan leva ett mer hållbart liv. Hur utnyttjar vi dessa idéer om hållbarhet för att hjälpa människor att föreställa sig något som inte är jordens undergång? När människor drömmer om en annan framtid, vart tar de vägen?
Lisa Murkowski, senator Alaska, USA:
– USA har ökat sitt engagemang i Arktis. Nu måste vi bygga vidare på de framsteg vi har gjort. Vi måste fokusera på frihandel, utöka visumbehörigheten, underlätta affärer och besök. Vårt engagemang kommer att bestå, våra lagar är solida, våra strategier är på plats. Internationellt samarbete är i centrum för Amerikas vision för Arktis.
Lisa Murkowski, Alaskas republikanska senator, talade bland annat om hur klimathotet slår mot invånarna i hennes delstat.
Asthildur Sturludottir, Akureyri kommun, Island:
– Barn är inte bara framtiden utan också nuet. Vi som är ledare måste föra en meningsfull dialog och inte bara vart fjärde år. Vad behöver de unga, vad vill de ha? Vi har ett ungdomsråd som regelbundet träffar kommunens personal. Det finns en plats för unga mellan 16 och 25. Musikskolor och dramaskola, 35 idrottsklubbar, simhallar och många andra idrottslokaler.
Daniel Smirat, ordförande i kommunfullmäktige i Luleå:
– För två år sedan gjorde vi en undersökning med människor mellan 18-35 som precis har flyttat in, precis lämnat eller bott här tio år. Slutsats: De viktigaste aspekterna är säkerheten i närområdet. Sedan kommer jämställdhet, öppenhet, positiv utveckling av området. Först därefter kommer intressanta jobb och bra kommunikation. Innan skulle jag ha sagt jobb är det viktigaste. De älskar naturen i Luleå, älskade universitetet och utbildningen i Luleå. Så fråga era ungdomar vad som är viktigt för dem och börja arbeta med det.
“Exporterat våra unga i decennier“
Kari-Anne Opsal, kommunalråd Harstad:
– Vi försöker attrahera ungdomar och behålla våra unga eftersom vi har exporterat dem i decennier och decennier. Det ses som en framgång för föräldrarna om de flyttar. Unga vill ha infrastruktur och direktflyg. Vi behöver kollektivtrafik och bostäder och ett modernt samhälle.
Avaaraq Olsen, borgmästare i Semersooq, Grönland:
– Bristen på tillräcklig infrastruktur begränsar tillgången till utbildning och ekonomiska möjligheter. Vi måste investera i robust telekommunikationsinfrastruktur som hjälper invånarna att få tillgång till distansutbildning och hälsovård. Vi upplever att all kommunikation går förlorad. Ingen telefon eller internetuppkoppling. Detta kan pågå i dagar. Människor kan inte använda sitt kreditkort och nå räddningstjänsten. Båtmotorn kan gå sönder ute på havet och man kan inte få hjälp. Det kan hända alla närsomhelst. Vi måste ta itu med detta problem som ett samhälle.
Avaaraq Olsen, borgmästare i Semersooq, berättade om den bristfälliga infrastrukturen på många håll på Grönland och det påverkar vardagen.
Lisa Murkowski, senator Alaska, USA:
– Utvecklingen i Alaska splittrar urfolken som bor där. Vissa tror på ekonomisk utveckling. Andra fruktar den. Det finns de som vill ha ekonomin som kommer av jobb och de som inte vill se någon som helst påverkan. Detta är utmaningen för Alaska. Att lyssna på dem som är där är det viktigaste.
Louise Calais, Sveriges ambassadör för arktiska frågor:
– Det finns ett missförstånd om att det går att ta för sig av Arktis, det finns en kapplöpning efter resurser. Den stabilitet vi åtnjutit hände inte bara, den grundar sig på beslut från de arktiska länderna inom ramen för internationell rätt. Denna ram förblir intakt. De ekonomiska zonerna är inte ifrågasatta utan respekteras.
Sveriges arktiska ambassadör Louise Calais (mitten), hade sällskap på scen av bland andra sin finländska kollega Petteri Vuorimäki.
Petteri Vuorimäki, arktisk ambassadör för Finland:
– Jag ser två risker, den ena är militariseringen av Arktis, den andra är militariseringen av vårt tänkesätt. Att vi slutar se allt som finns utanför militariseringen. När vi arbetar med arktisk säkerhet måste vi behålla det bredare perspektivet.
“Vätgas är nyckeln“
Carina Sammeli, kommunstyrelsens ordförande Luleå:
– För att göra vätgas behöver du energi och rent vatten det har vi mycket av. Vätgas är nyckeln till den industriella omställningen och vi arbetar med rören och regelverket. Vi är inte intresserade av att transportera vätgas till exempelvis Tyskland. Företag som ägs utanför Arktis vill att vi ska exportera den, men om de vill göra vätgas i vår region måste de använda den här, annars säljer vi inte marken till dem.
Mads Qvist Frederiksen, vd, Arctic Economic Council, Norge:
– Låt mig ta dig till Berlevåg, Norge. Staden brändes ner 1945. Lokalbefolkningen byggde upp staden igen, fiskeindustrin kom dit. Sedan lämnade fiskeriföretagen och folket började flytta. Invånarna frågade sig: ”Vad har vi som ingen kan ta ifrån oss? Vi har konstant vind!” Nu var de nere på 700 invånare och de byggde vindkraftsparken Raggovida. Detta ger elvärme, de byggde en simbassäng, men vindkraftsparken kan ge ström till 20 000 hus. Kablarna söderut är supertrånga så de kan inte exportera. De sitter på el för 20 000 bostäder. Sedan läste de om det här nya som heter vätgas. De bygger nu en vätgasanläggning som pilotprojekt med EU-medel. Den kommer att ge överskottsvärme till fiskodlingar och vertikala grönsaksodlingar. De hoppas nu på att människor från hela världen ska komma till Berlevåg och arbeta i grön omställning. Så vindkraften är kopplad till bostäder, livsmedelssäkerhet och demografi.
Sammanställt av: Sara Stylbäck Vesa
Foto: Arctic Circle Assembly om inget annat anges.
North Sweden Green Deal är ett initiativ för att förverkliga en hållbar samhällsomställning, i kölvattnet av de nya industrietableringarna.
Projektet drivs av Region Norrbotten och Region Västerbotten tillsammans med en mängd andra aktörer. Det finansieras av Europeiska regionalfonden (ERUF).