Rubus-stipendiaten framförde dikt om den fria kulturens värde

Scenpoeten Josefin Şîlan Karlsson tog emot Rubus Arcticus-stipendiet med en dikt. Den var specialskriven för stipendieceremonin och väver in referenser till de andra Rubus-stipendiaterna i år. Se hennes läsning inför regionfullmäktige eller läs själv.

Vad är väl kultur?

Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig
och bråkig och störig och provocerande
äcklig, generande.

Den kan vara lögnaktig och förljugen,
slug och lömsk,
drömsk och illusorisk,
provisorisk, notorisk.

Den kan vara ett risktagande
som kräver oss på mod vi inte tror att vi har,
blod, svett och tårar.

Den kan vara blodigt allvar eller lustfylld lek,
svekfull, smekfull eller tveksam.

Den kan vara pardans och sonettkrans och glanspapper till smällkarameller

Den kan vara antingen eller och både och,
utmanande och ekivok,
chockartad och burdus.

Den kan vara en enda ljusglimt i en sjukhussäng.

Den kan vara Nu tändas tusen juleljus i ett luciatåg,
Den blomstertid nu kommer på en skolavslutning.

Den kan vara njutning och vila, skänka glädje och tröst.

Den kan lindra gråten som river i bröstet
eller öppna alla tårkanaler på vid gavel.

Den kan ge oss nåt att hålla tag i under tunga polarvinternätter.

Den kan vara kravlös eller ställa krav,
damma av gamla idéer, förutfattade meningar, destruktiva normer,
rensa rent på unkna vindar,
öppna dörrar och fönster och släppa in syret igen.

Den kan vara en enda vän
när ensamheten ekar runtomkring.

Den kan vara epadunk och nedsuttna läsfåtöljer,
nöje, kraft och inspiration,
MoMA och Konsthall Tornedalen och Korpilombolo Nattfestival,
Arvidsträskmord och dragspel och queerklubb.

Den kan vara gubbrock och barock och dockteater,
frijazz och dansklass och brassband,
Let’s dance och stand up och Stanley Kubrick,
matiné och pas de bourree och pausmusiken innan andra halvlek,
hejaramsan från läktaren eller
de artiga applåderna från andra parkett.

Den kan drabba dig direkt,
grabba tag och vrida om.

Den kan vara tålamod och självbehärskning,
veckans färsking i P4 Norrbotten.

Den kan vara ett hem,
en identitet,
en självkännedom.

Den kan bära på minnen från dom som gått före,
göra nåt bättre för de som ska gå efter.

Den kan riva murar, bestiga berg.

Den kan måla med alla färger, inte bara svart och vitt.

Den kan vara bröllopsmarsch och tapetmönster,
vara som små fönster som låter oss se in i varandras inre,
vara spegelglas som låter oss upptäcka oss själva.

Den kan vara obehaglig för dig som klagar mer än du skapar,
dig som vill söndra och härska,
du som räds förändring och evolution
för den kan vara gnistan som tänder en revolution.

Den kan vara omsorgsfull och hänsynslös.

Den kan beskriva oss, beskydda oss, befria oss.

Den kan påminna oss om allt vi redan vet;
om vår medmänsklighet.

Den kan utveckla vår empati,
omvandla smärta till poesi,
vara grogrund för demokrati,
skapa mening med våra liv,
låta oss se vilka vi är och vilka vi skulle kunna bli.

Vad är väl kultur?

Den kan vara dötrist och tråkig
och alldeles, alldeles underbarnär vi låter den vara fri.

Av Josefin Şîlan Karlsson, 20 november 2024