Caroline bytte Tyskland mot Norrbotten – jobbar för inflyttning

En dryg månad har gått sedan Caroline Pfrienders flytt från Reutlingen till södra Tyskland till Luleå i norra Sverige. Hon har börjat bli hemtam i korridorerna på Regionhuset och bekanta sig med de nya hemmakvarteren i Kyrkbyn i Gammelstad.

– Alla är väldigt välkomnande, även när jag handlar i butiken eller står på busshållplatsen. Det känns väldigt bra. Jag hade hört att i norra Sverige är alla så reserverade, men så är det inte alls. Även om det kanske tar lite tid att lära känna folk på djupet, är människor mycket vänliga och öppna i vardagen, säger Caroline.  

Stort intresse från andra länder

Norrbotten har stort behov av inflyttning. Vi behöver bli fler för att klara kompetensförsörjningen, upprätthålla samhällsservice, få in mer skattemedel till välfärden, hålla i gång förskolor och skolor och föreningsliv. Och även om södra Sverige har en stor arbetslöshet, kommer mycket av intresset för att flytta hit från andra EU-länder.   
  
Caroline Pfriender har fått jobb som strateg för befolkningsförsörjning på Region Norrbotten. I den rollen blir hennes egna, alldeles färska erfarenheter viktiga. Så hur hamnade hon här?  

– Jag träffade flera medarbetare från Piteå kommun, lärde mig om Norrbotten och blev nyfiken, säger hon.  

I grunden är Caroline Pfriender utbildad sociolog och pedagog. Hon har en lång karriär bakom sig, med arbete som handläggare och projektledare. Uppdragen har handlat om integrationsprocesser, jämställdhet, migration, rådgivning och organisationsutveckling. Hon har jobbat för bland annat Reutlingens kommun och Caritas, Tysklands största välfärdsorganisation. 

Caroline började jobba den 1 oktober i år och håller nu på att både bekanta sig med länet, arbetsplatsen och kollegorna. Foto: Sara Stylbäck Vesa
  
Inom ramen för det arbetet har Caroline Pfriender jobbat med olika EU-projekt och deltagit i internationella utbyten. Ett av dessa förde gång på gång samman henne med medarbetarna från Piteå kommun, med start 2018. 

– Det var via ett nätverk, baserat i Stuttgart, som heter YES Forum. Det gör internationella projekt med fokus på unga och arbetsmarknad, att utsatta unga ska få en chans. Piteå kommun var med där och varje år träffade jag fler och fler på projektmöten och evenemang i olika länder.  

Nyfiken på Norrbotten

Hennes nya nätverk talade varmt om sin region och Caroline blev alltmer nyfiken.   

– De berättade om landskapet, den rena luften, klimatet, om jobb och fritidsmöjligheter, work-life-balance, den svenska arbetskulturen.   

Så slog covid-19-pandemin till. Caroline Pfriender behövde hålla sig isolerad hemma och hade tråkigt. En onlinekurs i svenska en lösning på tristessen.   

– Det var för skojs skull, inte så allvarligt. Jag lärde mig lite svenska men slutade året efter för att det var för tufft att kombinera med heltidsjobb.   

2023 träffade hon återigen på många från Piteå kommun – och nu kunde hon använda sin svenska i mötet med dem. Nu föreslog Hannah Degerman, som jobbar med inflyttarservicen Move to Piteå, att Caroline skulle prova att arbeta i Sverige. Caroline skrev in sig på en distanskurs på Folkuniversitet i Södertälje och pluggade målmedvetet samtidigt som hon jobbade och sökte nytt arbete i Norrbotten.  

Hannah Degerman (mitten) är en starkt bidragande orsak till att Caroline Pfriender hamnade i Norrbotten. Hon och arbetskamraterna på Move to Piteå har varit till stor hjälp. Nu är Hannah och Caroline både kollegor i befolkningsförsörjningsarbetet och goda vänner. Foto: Nino Pels. 

Det gick först lite trögt för Caroline att söka jobb på en arbetsmarknad hon inte kände till. Hon fick god hjälp av Kirsi Paloniemi Lundqvist på EURES Sweden Arbetsförmedlingen, ett nätverk som stöttar arbetskraftens rörlighet inom EU, bland annat genom stödprogrammet Target Mobility Scheme.
Och från 1 oktober är hon anställd av Region Norrbotten. Första tiden har handlat mycket om att bygga upp kunskap och nätverk.  

– Första dagen åkte jag till Jokkmokk för att lära mig om Move on up-projektet. Uppdraget är att jobba fram strategier tillsammans med kommunerna, med andra regioner, hitta sätt att attrahera och behålla internationell kompetens. I det är min väg, mina personliga erfarenheter, viktiga, säger Caroline, som nu kommer att arbeta med Hanna, Kirsi och andra personer som hjälpte henne att landa i Norrbotten.  

Hon betonar vikten av information, stöd och personlig kontakt. Processen kan ta lång tid.  

”Man har så många frågor”

– Det behövs att man känner att man har stöd, för man har så många frågor, så många osäkerheter i sitt huvud, så mycket man inte känner igen från sitt hemland. Man behöver en personlig kontakt, med kommunens inflyttarservice, eller med arbetsgivaren om det är möjligt. Det är bra om det finns personer som man vet att man kan ställa frågor till.  

Det finns också andra hinder som gör det svårt för arbetssökande från andra länder. Språkkunskaperna blir till exempel en tröskel att ta sig över.   

– Om det var möjligt vore det bra om fler arbetsgivare var öppna för engelskspråkiga sökande. Kanske kan man lära sig språket på jobbet, med stöd av kollegorna.   

Annat i ett svenskt arbetsliv kan vara ovant och förvåna den som kommer från ett annat land. Caroline nämner fikastunderna, den platta hierarkin och friheten att själv lägga upp sitt arbete.  

Sedan finns det hinder av praktisk natur, och allt är fortfarande inte löst för Caroline – som ändå är EU-medborgare med rätt att bo och arbeta här.  

– Utan svenskt personnummer är allt besvärligt. Jag kan inte skaffa internetabonnemang, inte beställa något, inte betala räkningar. Att hitta en lägenhet när du fortfarande bor utomlands är nästan omöjligt. Det löste sig bara tio dagar innan jag kom till Sverige. Man får lite panik när man har allt i sitt hemland och ska lämna allt bakom sig!  Jag är tacksam för att min nya arbetsgivare stöttar mig i vardagsfrågor. 

Utforskandet av den nya hemstaden pågår för fullt. Caroline har bland annat hunnit besöka Norrbottensteatern. 

Nu har hon hunnit landa lite och bekanta sig med Norrbotten.  

– Jag bor i Kyrkbyn i Gammelstad, så jag har varit på museet där några gånger. Jag var på Gültzaudden en dag när solen sken, det kändes som en semesterdag. Jag har utforskat Luleå, sett vilka affärer det finns och köpt vinterkläder, och åkt med en kollega till Ikea i Haparanda. Jag tar promenader vid vattnet och har varit på bio. Dessutom har jag varit på Norrbottensteatern och sett En julsaga. Jag har också flera gånger sett norrskenet, vilket alltid är en magisk upplevelse. Jag trivs på arbetsplatsen och med att bygga upp mitt nätverk både personligt och professionellt – jag behöver båda. 

Text: Sara Stylbäck Vesa