Öppna sidans huvudnavigering Öppna sidans huvudnavigering Hoppa till sidans innehåll

Region Norrbotten svarar kulturministern: ”Oro för hur minoritetspolitiken hanteras”

”Att säkerställa minoriteternas rättigheter är ett grundläggande ansvar för regeringen”, skriver Region Norrbotten till kulturminister Parisa Liljestrand. Det handlar om tornedalingar, kväner och lantalaiset och hur kortsiktig politik och nedskärningar slår mot arbetet med språkbevarande och försoning.

Skylt med Välkommen på samiska och meänkieli
Meänkieli är ett av de nationella minoritetsspråken som talas i Norrbotten. Bilden är från Gällivare minoritetsspråkfestival. Foto: Daniel Olausson.

Här är brevet i sin helhet:

Till Kulturdepartementet, Kulturminister Parisa Liljestrand
 

 Vi tackar för ditt svar och välkomnar att frågorna om tornedalingars, kväners och lantalaisets rättigheter fortsatt ges uppmärksamhet. Det offentliga, inklusive regeringen, har ett ansvar att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter. Samverkan mellan alla nivåer – stat, regioner, kommuner och minoritetsorganisationer är avgörande för att lyckas med detta arbete. Där måste lyssnande och inkluderande dialog vara en grundpelare i arbetet samt att resurser tillförs minoritetsorganisationerna så deras egenmakt kan stärkas. 

Samtidigt kan vi inte undgå att fortsatt känna en oro för hur minoritetspolitiken hanteras från den statliga nivån. Vi ser i praktiken en politik präglad av kortsiktighet och nedmontering av kritiskt viktiga insatser. Att säkerställa minoriteternas rättigheter är ett grundläggande ansvar för regeringen. 

Vi vill understryka vikten av att insatserna inom minoritetspolitiken präglas av långsiktighet och konstruktiv dialog med de berörda grupperna. Omprioriteringarna av språkcentrum vid Institutet för språk och folkminnen är ett exempel på regeringens bristande långsiktighet. Först fick myndigheten i uppdrag att avveckla verksamheterna, sedan ska de återuppbyggas. Denna svängning är inte bara ineffektiv, utan skapar osäkerhet och underminerar själva grunden för arbetet med språkbevarande.  

Framför allt i våra mindre kommuner har de medel som tagits bort från förvaltningskommunerna och omfördelats till Institutet för språk och folkminnen varit avgörande. I Norrbotten hör vi nu om konsekvenser som färre aktiviteter, minskat stöd till minoritetsorganisationer och nedskärningar av tjänster inom kommunerna för arbete med området. 

Vi vill också lyfta den ologiska slutsats som regeringen drar av att delar av tidigare satsade medel inte har förbrukats. I sitt svar hänvisar kulturministern till att statsbidrag inte utnyttjats fullt ut, och använder det som skäl för att dra ner på resurserna. Men just detta problem har Riksrevisionen redan identifierat och belyst: kortsiktigheten i uppdragen har gjort det nästintill omöjligt för myndigheter och organisationer att hinna skala upp sin verksamhet i tid. Det finns ett väl dokumenterat underskott på personer med rätt kompetens, och det går inte att bygga upp hållbar kapacitet på tillfälliga medel. Regeringens slutsats blir därför en självmotsägelse – det är just bristen på långsiktighet som gör att pengarna inte hinner användas, inte att behoven saknas. Att då använda underutnyttjandet som motiv för neddragningar är att ytterligare försvaga möjligheten till verklig förändring. 

Riksrevisionen har framfört tydlig kritik mot regeringens hantering av minoritetspolitiken och pekar på att en mer långsiktig styrning hade givit bättre resultat. Vi förväntar oss att regeringen inte bara noterar denna kritik, utan vidtar konkreta åtgärder för att säkerställa en stabil och långsiktig finansiering.  

Det civila samhället har en avgörande betydelse i arbetet med att säkerställa minoriteternas rättigheter. Regeringen har beviljat visst stöd till Tornedalsteatern och Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, vilket vi välkomnar. Men om regeringen menar att det statliga stödet till dessa frågor därmed är tillräckligt, är vi starkt oense. De statliga verksamhetsbidragen är minimala i förhållande till de faktiska behoven och resurserna för försoningsarbetet är fortfarande kortsiktiga och projektbaserade. 

Slutligen noterar vi att regeringen framhåller sin vilja att föra dialog om försoningsprocessen. Vi förstår vid våra dialoger med minoriteten att dialogen har förbättrats vilket var nödvändigt och efterfrågat. Men dialog i sig är inte tillräckligt. Vi ser ett fortsatt behov av att regeringen inte enbart lyssnar, utan agerar lyhört, kraftfullt och långsiktigt.  

Om statens kortsiktiga lösningar och nedrustning av resurser fortsätter, riskerar vi att försoningsarbetet stannar av, att minoriteternas rättigheter urholkas ytterligare och att de minoritetspolitiska målen blir omöjliga att uppnå. Vi förväntar oss att regeringen tar sitt ansvar på allvar och säkerställer långsiktig finansiering och stabila strukturer för minoritetspolitiken.  

Med vänliga hälsningar, 
Anders Öberg, regionstyrelsens ordförande, Region Norrbotten 
Glenn Berggård, regionstyrelsens vice ordförande, Region Norrbotten 
Johannes Sundelin, regionala utvecklingsnämndens ordförande, Region Norrbotten 

Se det ursprungliga brevet här

Meän tehtävä

Met tehemä työtä ette Norbotten oon houkutteleva, kestävä ja elinvoimanen tänäpäivänä ja tulevaisuuessa.

Met tehemä työtä Norbottenin houkuttelevuuen, tulevaisuuen, innovasuunin ja elinvoiman etheen.

Meän tehtävänä oon vahvistaa kylttyrin roolia ja merkitystä Norbottenin kaikile asukhaile ja kävijöile. Huolimatta siittä missä sie asut eli vaikutat niin kaikila pitäs olla mahollisuus sekä harjottaa ette osallistua kylttyyhriin.