”Vi är flera generationer som bär på sår som behöver läkas”

Hur kan minoritetspolitiken bli en självklar del av kommuners och regioners arbete – och vad krävs för att politiken ska fungera i praktiken? Det var några av frågorna som diskuterades under frukostföreläsningen ”Hur svårt kan det va’?” om nationell minoritetspolitik under Askel sovinthoon festivaalis första dag.

Föreläsningen inleddes av Lennart Rhodin, särskild utredare av minoritetspolitik och hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.

– Minoritetsspråken ska kunna bevaras och utvecklas som levande språk i Sverige. Det är själva kärnan i minoritetspolitiken, sa Lennart Rhodin.

Han lyfte också vikten av samråd och att minoritetspolitiken, precis som jämställdhet och barns rättigheter, behöver genomsyra fler verksamhetsområden i både kommuner och regioner. Samråd är något som både Region Norrbotten och Luleå kommun genomför med nationella minoriteter.

Många ville samtala med Lennart Rohdin (mitten) i samband med frukostföreläsningen på Vetenskapens Hus i Luleå.

Staten måste ta ett större ansvar

I det efterföljande samtalet deltog Johannes Sundelin (S), ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Region Norrbotten, och Mattias Karvonen (V), kommunalråd i Luleå kommun. Samtalet kom snabbt att handla om resurser och ansvarsfördelning.

– Staten måste ta ett större ansvar. Vi i region och kommun gör det vi kan, men när stöden är låga och dessutom sänks blir det svårt att hålla ambitionsnivån, sa Johannes Sundelin.

Region Norrbotten har tillsammans med andra aktörer skrivit till regeringen och kulturministern, bland annat med förslag om att utreda om tornedalingar, kväner och lantalaiset ska betraktas som ett urfolk.

Mattias Karvonen beskrev hur Luleå kommun arbetar med minoritetsfrågorna i praktiken, bland annat genom språknoder.

– Jag är tornedaling själv och är stolt över det arbete vi gör. Språknoderna gör att vi kan få fler små talare av till exempel meänkieli, sa Mattias Karvonen.

Johannes Sundelin och Mattias Karvonen.

Historiska sår påverkar än i dag

Samtalet berörde även de långsiktiga konsekvenserna av försvenskningspolitiken och hur historiska trauman fortfarande påverkar människor i dag.

– Vi är flera generationer som bär på sår som behöver läkas. Min pappa blev slagen för att han talade finska, och därför har jag inte fått lära mig språket, sa Johannes Sundelin.

Både han och Mattias Karvonen betonade vikten av att fortsätta flytta fram positionerna tillsammans.

– Det krävs att många går ihop för att vi ska kunna göra skillnad, både när det gäller ekonomi och påverkansarbete, sa Johannes Sundelin.

Text och bild: Emma Bergström Wuolo