Snårig väg till ny gruva: ”Hela kedjan måste fungera”

Gruvnäringen har stor betydelse både för ekonomin och den gröna omställningen. Men de långa och krångliga tillståndsprocesserna är en flaskhals. – Hela kedjan måste fungera för att Sverige ska bli en mer attraktiv gruvnation, sade Maria Sunér på Swemin på Region Norrbottens webbinarium om frågan.

Det finns en stor enighet om att klimatmålen och den gröna omställningen är viktiga. I Sveriges berggrund finns metallerna och mineralerna som behövs för den nya teknik som måste komma på plats. Men vem ska få lov att ta upp dem, och när? Vägen till en ny gruva kan ta decennier att vandra, genom en snårskog av olika ansökningar, samråd, domstolsbeslut, myndighetskontakter och överklaganden. De allra flesta faller bort längs vägen. På flera håll kraftsamlar man nu för att försöka hitta sätt att göra processerna snabbare och mer förutsägbara.

- Det finns ingen enkel åtgärd som löser alla problemen i det svenska systemet. Det är ganska komplext och många olika saker som spelar in. Själva lagstiftningen, hur man ansöker, hur våra myndigheter agerar. Så det finns mycket man kan göra för att förenkla och förbättra. Vi hoppas väldigt mycket på de utredningar som pågår, sade en av webbinariets paneldeltagare, Maria Sunér som är vd på Swemin, en branschorganisation för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige.

I oktober nästa år är det tänkt att en av dessa utredningar ska landa på Näringsdepartementets bord. Helén Leijon är särskild utredare för utredningen om innovationskritiska metaller och mineraler. Uppdraget är tvådelat. Det första handlar just om regelverket och tillståndsprocesser.

– Vilka förändringar behövs för att ta bättre hänsyn till ett projekts lokala miljöpåverkan och dess samhällsnytta? Minskad global miljöpåverkan är en sådan samhällsnytta. Reglerna och processerna ska inte innehålla onödiga hinder för en gruvetablering. Samtidigt ska vi bibehålla våra höga miljökrav och respekt för andra markanvändningsintressenters behov.

Utredningens andra del handlar om hur gruvnäringens värden kan komma fler till del.

– Det finns behov av infrastrukturinvesteringar, samhällsservice och bostäder som kommuner och regioner kan behöva hantera till följd av en gruvetablering. Vi ska därför analysera hur det allmänna kan få del av det värde som gruvprojekt genererar, säger Helén Leijon.

Maria Sunér berättar att Swemin arbetar med ett eget förslag till reformpaket. Hon menar att det som hänt i sommar, med Cementa på Gotland, är ett uttryck för att det finns systemfel som måste rättas till.

- Att man som företag efter 4,5 år i processen får beskedet att ens ansökan inte är tillräckligt bra, utan tydliga direktiv om hur den ska kompletteras, är väldigt anmärkningsvärt.

Bland de reformer Swemin önskar är ett utvidgat uppdrag för Bergsstaten, den myndighet som handlägger ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral.

- Bergsstaten skulle både guida de lokala intressenterna, men också prospekteringsföretagen, genom hela den här fasen av undersökningar.
- Domstolarna behöver ta ett tydligare grepp om de här processerna. Att man tydliggör deras utredningsskyldighet och att de i sin tur begär in yttranden från myndigheter. Här finns ganska mycket som man faktiskt kan åtgärda.
- Sedan ser vi också hur viss lagstiftning från EU-nivå har implementerats i Sverige på ett sätt som gör det väldigt svårt att faktiskt få tillstånd för sådant som påverkar natur och miljö. Bland annat har Art habitat-direktivet implementerats på ett sådant sätt att det blir ett individskydd snarare än ett artskydd.

Åsa Persson som leder Bergsstaten önskar att det idag finns oklarheter om var respektive fråga ska prövas.
- Tydlighet är nog det jag främst vill trycka på. Och snabbhet i alla led så inte ärenden cementeras på något ställe i flera år, det är inte bra för någon.
- Överklaganden blir ett dröjsmål i sig. De flesta leder ingen vart, de bara fördröjer processen. Vi har kommuner som inte ens är sakägare men överklagar ändå för att göra en politisk markering.

Dessutom lyfter hon fram problem med oseriösa sökanden och undermåliga ansökningar som kräver många kompletteringsomgångar. Allt det tar tid men ger ingenting, menar hon.

Tomas Kuhmunen är GIS-samordnare vid Sametinget. Han menar att det krävs att man tittar på hur de sammanlagda effekterna blir av gruvan tillsammans med infrastruktur, vindkraftsetableringar, skogsbruk och turism.

– Det här interagerar med varandra och påverkar samisk kultur och rennäringens möjligheter att kunna nyttja landskapet. Sametinget arbetar aktivt med att försöka få till helhetssynen och att man inte skiljer det materiella från det immateriella eller det biologiska. Allt hänger ihop i en stor helhet. Det är rekommendationer som kommer från internationellt håll, och inom Sverige, att man ska utveckla den här helhetssynen. Man behöver utveckla och standardisera hur man ska beakta kumulativa konsekvenser i processen.

Han lyfter fram att det finns internationella regelverk för hur samråd ska gå till och önskar att de ska följas fullt ut i Sverige.

- Sedan ska vi inte glömma bort att samebyarna och till viss del även vi på Sametinget redan idag är väldigt tungt belastade av administrativ börda som kommer av att man ska sitta i samråd med alla. Där måste vi beredas tid och möjligheter för rättighetsinnehavare att fullgott delta i de här processerna.

Svante Axelsson är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige och jobbar med tillståndsprocesser inom andra näringar. Från utbyggnad av elledningar har han lärt sig att mycket hänger på hur man hanterar människor, och har de första dialogerna på ett bra sätt så att man inte får berörda emot sig direkt.

- En viktig del man försummat är ju att berätta om samhällsnyttan. Man måste gå ut och prata med alla intressenter om att detta är en naturlig följd av välfärdsmål och klimatmål. Metaller måste plockas upp ur svensk jord för att klara av klimatfrågan, det är inget snack om det. Då måste vi kunna bryta även i nya gruvor i Sverige. Det är ju svårt att säga att vi ska bryta metallerna i Afrika och sen ska vi ställa om Sverige, det är inte moraliskt hållbart, menar Svante Axelsson och lyfter tanken att det kanske går att lösa vissa knutar på ekonomisk väg.

- Hur vi hanterar de enormt svåra frågorna om vatten, slagg och avfall? Kan man göra gruvorna mer anpassade mot de konflikter som vi har, även mot rennäringen och andra? Om det innebär kostnader är jag inte så rädd. Det finns betalningsvilja. 25 procent dyrare stål är ganska lätt att sälja enligt SSAB. De här metallerna kommer att vara enormt efterfrågade och kunderna kommer att kräva hållbarhet i gruvorna. Så frågan är egentligen vilka tekniksprång som kan göras. Det behöver inte vara lägsta pris som gäller för svenska gruvor.

Han efterfrågar att hela myndighetssverige måste bli mindre stelbent och mer dynamiskt.

– Myndigheterna har en oförmåga att guida och hjälpa till bra processer. Det finns en märklig rågång mellan myndigheter och näringsliv. En beröringsskräck som gör att man då får väldigt långa onödiga processer.

Svante Axelsson får medhåll av Maria Sunér.
- Myndigheterna får inte se sig som motparter eller åklagare i det här systemet, utan de måste guida sökanden genom den här processen. 

Se hela webbinariet i efterhand