”Våga särbehandla, satsningarna måste ske här och nu”

Staten måste engagera sig mer i industrins omställning i Norrbotten. Det var de deltagande riksdagsledamöterna, lokalpolitikerna och representanterna för näringslivet eniga om när rapporten Norrbotten: Industriomställningen och dess samhällsekonomiska effekter lanserades. Här är några röster från samtalet på Norra Scen i Vetenskapens Hus den 3 maj.

Rapporten presenterades av konsultbyrån McKinsey & Company, som stått för rapportens underlag och analyser. Den visade bland annat att industriomställningen i Norrbotten kan vara en enorm vinst för Sverige redan 2030 - men att det finns kritiska flaskhalsar som kan göra att denna stora möjlighet går förlorad. 

– Det är en fråga om konkurrenskraft. Om något år kan du inte göra skitiga produkter med stort klimatavtryck. Det här sker nu och det sker på affärsmässiga grunder. Så vad riskerar vi att gå miste om? Vi kan gå miste om stora värden, att skattepengar investerats utan att man får avkastning. Att hela den gröna omställningen tappar tempo. Länder i hela världen storsatsar, om det inte sker här sker det någon annanstans, sade Niklas Berglind, McKinsey & Company, när han presenterade rapporten.

”Upp till bevis”

Presentationen följdes av ett panelsamtal med politiker. Amanda Lind, nyvalt språkrör för Miljöpartiet, ser en stor utmaning i att övertyga riksdag och regering om att öppna plånboken.

–  Staten kan inte och ska inte lämna kommunerna och regionerna i sticket. Det här kommer att generera mycket pengar till statskassan och vi har en väldigt låg statsskuld. Om det är någon gång vi ska satsa så är det nu. Bostäder och infrastruktur måste komma på plats. Den stora utmaningen är att säkra att det finns en insikt i hela riksdagen. Det blir upp till bevis i höst när det ska läggas en viktig budget, sedan kommer infrastrukturpropositionen där vi måste säkra att järnvägen och vägnätet i Norrbotten klarar industrisatsningarna. Våga särbehandla, satsningarna måste ske här och nu, sade Amanda Lindh.

Mattias Karlsson, moderaternas gruppledare i riksdagen, oroar sig mest för tåginfrastrukturen och urfolksrätten.

–  Det händer nu, vi är mitt uppe i det och att backa från det kommer inte att hända. Det jag ligger mest sömnlös över är Malmbanan och dubbelspåret Luleå-Boden. Många andra utmaningar kommer vi att kunna hantera, men dubbelspåret är så viktigt för de satsningar som görs. Det är detta jag är mest orolig för, och i slutänden är det politiken som måste ge bifallet till det, sade Mattias Karlsson och fortsätter:

–  Kritiken mot industrisatsningarna i Norrbotten går enkelt att avfärda, bara HYBRIT får ner Sveriges totala utsläpp med tio procent. Det är en billig investering för att få ner utsläppen så mycket. Det som inte går att avfärda är att omställningen strider mot en del av våra riksintressen, som Försvarsmakten och rennäringen. Vi får kritik från Amnesty och FN för hur samebyarna drabbas. Det är något vi måste ta med oss, den kritiken är svårare att bortse ifrån.

”Hot mot industrisamhället”

Fredrik Lundh Sammeli (S) representerar Norrbotten i riksdagen men betonar att det som händer som en nationell angelägenhet.

–  Det är ett hot mot industrisamhället och nationen Sverige om vi inte klarar av att vara en del den här rörelsen framåt, det skulle vara förödande. Det är en möjlighet som vi behöver fånga här och nu. Det är inte en Norrbottensangelägenhet. Sanningen är att omställningen ska ske i hela landet om vi ska hänga med och då behöver staten ta ett stort ansvar. Det här läget utmanar många perspektiv, vi är vana vid att köa, vi har långsiktiga planer, vi är duktiga på att hantera nedläggningar. Men vi kan inte lägga in Malmbanan i en plan för 2037 när det behöver göras nu.

Claes Nordmark, kommunalråd i Boden och ordförande för Norrbottens kommuner, tycker att staten lämpar över orimligt mycket risk på kommunerna.

–  Boden investerar nu, vi bygger samhället större, bygger järnväg, bygger vatten till industriområdet. Vi har budgeterat ett underskott på 500 miljoner kronor, det är väldigt mycket pengar. Vi har tre år på oss att återställa underskottet, det är sunt men svårt. Vi behöver bygga ut Boden på skatteintäkter vi ännu inte har. Nu har vi hoppat under ytan och hoppas komma upp om något år. Det är tufft och det är inte lokala frågor, det är inte kommunala frågor, det är nationella frågor. Och det här är inte rättvist med tanke på att staten tjänar mest på allt som sker.

Han betonade också risken att Sverige blir omkörda medan staten är passiv.

–  Vi har ett öppet fönster nu, det satsas enorma medel. Tar vi inte chansen kommer fönstret att stängas. Tyskland, Frankrike, Kanada satsar. Medan vi diskuterar om det är rätt att satsa, då går tåget och vi har förlorat. Men ännu har vi chansen. Vi kan ha en spännande, modern industri, att vi tjänar pengar på den och får hållbara samhällen, sade Claes Nordmark.

Efter politikerna välkomnade moderator Lenita Eriksson upp en panel från näringslivet och Svenska kraftnät upp på Norra Scen. Niklas Johansson, kommunikationsdirektör på LKAB, var både frustrerad och oroad över flaskhalsarna där industriomställningen är på väg att köra fast.

–  Det går inte i takt just nu, inte med Malmbanan, inte med elnät, inte med tillståndsprocesser. Rapporten visade väldigt tydligt på de utmaningar vi står inför. Vi blir frustrerade, för vi ser möjligheterna, och vad är alternativet? En del kritiker anser att vi ska bli vid vår läst och inte utveckla.  Men den enda vägen framåt ser ut så här, och den andra är att börja planera för nedläggning.

Viktoria Karsberg, SSAB, lyfte fram att även näringslivet söderut gynnas av satsningarna i Norrbotten.

–  Det som händer här skapar konkurrenskraft för hela Sverige. Vi har knutit 55 partnerskap för det fossilfria stålet, bland annat i Skåne och Göteborg, med Volvo till exempel. Våra kunder måste minska sina utsläpp, och då behöver de kolla på materialen i sina produkter. Men det kräver att vi bygger ut energiproduktionen och överföringen till industrierna, sade Karsberg.

”Framtiden är elektrisk”

Anne Graf, H2 Green Steel, har svårt att förstå hur Sverige kunnat hamna i en sits där vi kan lida brist på effekt.

–  Marknadens krafter inte ologiska. Det har varit känt i tjugo års tid att framtiden är elektrisk. Förnyelsebar el är en del av de utmaningarna. Det konstiga är att vi är i den här situationen. Varför började vi inte tidigare? Vi visste att det skulle komma, sade hon.

Katarina Larsson, Svenska kraftnät, lyfte fram att polariseringen kring olika energislag är en del av problemet.

Polarisering skapar handlingsförlamning i beslutsprocesserna. Tillståndsprocesserna tar mycket längre tid, hela samhällsutvecklingen försenas. Det är en väldigt stor risk. Det är viktigt att vi ser det här som en samhällsomställning för hela Sverige. Det ska ske med demokratiska medel och alla ska få säga sitt, men de här stora låsningarna handlingsförlamar oss och det har vi inte råd med, sade hon.

Anne Graf återkom med ett resonemanget om vikten av att skapa kluster och hur det kan skapa nytta för båda de fossilsnåla stålsatsningarna i Norrbotten.

–  Vi är den gröna omställningens Silicon Valley. Ska vi locka till oss de bästa människorna i hela världen, så flyttar de för att det finns flera världsledande bolag att jobba på. Vi kommer att ha 1500 nya jobb i drift, det är en stor påfrestning för den kommun vi etablerar oss i. Vi vet att Boden har svårt att hantera det, men Boden gör ett enormt jobb, de är så duktiga på det de gör och det är vi väldigt tacksamma för.

Anders Öberg (S), regionstyrelsens ordförande i Region Norrbotten, avrundade panelsamtalet med att blicka framåt.

–  Det är viktigt att visa på alla möjligheter, men rapportens avsikt är också att peka på ett antal saker som behöver göras för att det ska lyckas. Nu behöver vi berätta berättelsen. Vi vet, men vi behöver berätta dem för som inte bor här i Norrbotten. Få dem att närma sig den här frågan och öka kunskapen och förståelsen. Samtalet fortsätter i Almedalen i sommar, avslutade Öberg.

Text: Sara Stylbäck Vesa

Hela rapporten (pdf)
Rapporten i sammanfattning (pdf)

FAKTA: Samhällsekonomisk vinst

I potten ligger stora årliga vinster redan från 2030:

• En ökning av Sveriges BNP med 2-3 procent. Det motsvarar 80-160 miljarder kronor per år.
• 15-35 miljarder kronor i årliga skatteintäkter.
• 20 000 nya arbetstillfällen.
• 100 miljarder kronor i ökat exportvärde.
• Kraftigt minskade koldioxidutsläpp.

För att förverkliga denna potential krävs dock statligt engagemang.

• Fram till 2030 behövs investeringar i storleksordningen 200-260 miljarder kronor.
• Av detta är endast 60-80 miljarder kronor offentliga investeringar.
• Det krävs satsningar på elproduktion, elnät, transportinfrastuktur, bostäder och samhälle.