”I dag har kommunerna 100 procent av den offentliga risken – det funkar inte”

Nu har forskare vid Chalmers i Göteborg, Lunds universitet och Luleå tekniska universitet djupdykt i industrisatsningarna i norra Sverige. De bekräftar i stort slutsatserna i Norrbottenrapporten – och betonar vikten av stöd till etableringskommunerna.

Det är en grupp av ledamöterna i Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin, IVA som i vår arbetat med att ta fram ett bredare kunskapsunderlag om industrisatsningarna i norra Sverige.

 – Det finns förutsättningar för att de kan lyckas och staten bör spela en viktig roll i processen, sade arbetsgruppens ordförande Pontus Braunerhjelm under gårdagens presentation av slutsatserna.

Sammanfattningsvis drar forskarna slutsatsen att industrisatsningarna i Norrbotten har goda förutsättningar: det finns ren energi, kompetens, de rätta aktörerna. Men tillståndsprocesserna är tidsödande, och kompetensbasen en jätteutmaning. Det som krävs är politisk handlingskraft, långsiktighet och tydlighet. Och inte minst en kraftfull och trovärdig klimatpolitik.

Forskarna bekräftar i stort slutsatserna i Region Norrbottens rapport om de samhällsekonomiska effekterna av industriomställningen, även om de delvis räknat på lite andra saker.

Risk för skuldsättning

Industrins omställning kräver till exempel stora mängder kapital. Industrins investeringar måste ställas mot riskerna med att basindustrin blir inlåst i gammal teknik lång tid framöver. För kommuner och regioner finns risken att de drar på sig väldigt stora skulder.

– I dag har kommunerna 100 procent av den offentliga risken, och det funkar inte. Så där måste staten komma in. Det gäller i allt utom de industriella processerna: bostäder, infrastruktur och så vidare, sade Pär Weihed, prorektor Luleå tekniska universitet och IVA-ledamot vid avdelningen för bergs- och materialteknik.

Forskarna ser att elproduktionen måste fördubblas till 2045 och att mycket av det måste vara på plats redan 2030. Därför är utbyggnaden av vindkraft särskilt viktig.

”Olyckligt med polariseringen”

”Det är främst vindkraft som kan möta det ökade behovet fram till 2030. Kärnkraft kan komma in någon gång under 2030-talet. Det är därför olyckligt med polariseringen i energidebatten där vindkraft ställs mot kärnkraft då detta riskerar att ta fokus från de verkliga utmaningarna som handlar om acceptansfrågor, tillståndsprocesser och flexibilitet i elnätet” står det i sammanfattningen.

Under seminariet underströk Filip Johnsson, professor vid Chalmers och IVA-ledamot avdelningen Elektroteknik, vikten av statligt klimatledarskap och att faktiskt bestämma sig.

– Vill vi detta eller vill vi inte? Vill man måste man kompromissa. Tidigare fick kommunerna bidrag för att kartlägga var vindkraft var lämpligt, det borde man återinföra. Även komma överens om hur man ska få fram ett system för havsbaserad vindkraft.

”Stimulera kompetensinvandring”

Ett tredje hinder är kompetens. Arbetsstyrkan måste öka med 20 procent.

 – Det krävs åtgärder för att stimulera kompetensinvandring, nu verkar det vara ”fly in fly out” och en viss rörelse inom regionen. Det där är en process som gör att det blir svårt att behålla arbetskraft i andra samhällsviktiga funktioner, sade Pontus Braunerhjelm.

En central fråga är just vilken roll staten bör och kan spela i industrins omställning i norra Sverige. IVA menar att det finns tydliga svar på den frågan i nationalekonomisk forskning. Det är motiverat att staten går in då det finns:

• Det finns tydliga spridningseffekter som kan var antingen positiva eller negativa. Som koldioxidutsläpp som man vill minska, eller forskning och utveckling som man vill främja.
• En teknikutveckling som alltid är osäker i tidiga skeden, privata investerare satsar hellre på gammal teknik.
• När konkurrensen inte fungerar. Ett aktuellt exempel är kinesiska statens kraftiga subventioner av kinesiska bilar.
• När det finns en stark tilltro till gemensamma samhällsnyttor

Ett viktig råd är dock att jobba med generella strukturer.

– Staten ska inte gå in i enskilda branscher, staten ska inte konkurrera ut privata initiativ, men se till att bygga ut de generella förutsättningarna så att de kan komma alla till del, sade Kerstin Enflo, professor Lunds universitet, IVA-ledamot avdelning Ekonomi.

Aktiv industripolitik

Ett viktigt medskick från forskarna till regeringen är att staten måste utveckla kompetens att driva en aktiv industripolitik:

”Detta innebär att sätta tydliga mål, uppföljning, ansvarsutkrävande, möjlighet att styra om projekt som inte fungerar samt lära sig av både misstag och framgång. Idag är mycket av industripolitiken (industriklivet, klimatklivet, de gröna kreditgarantierna) uppsplittrad på olika myndigheter. Alla industripolitiska insatser kommer inte bli framgångsrika. Om det fanns en garanti för framgång skulle inte politiken behövas.”

Rapporten och en sammanfattning finns här

Text: Sara Stylbäck Vesa