”Hemvändare och stannare är den stora potentialen”
Norra Sverige kommer att få kämpa med att lösa arbetskraftsbristen. Utgångsläget är svårt. Det var det bistra budskapet från Rikard Eriksson, professor i ekonomisk geografi vid Umeå Universitet, när Kompetensrådet samlades på Boden Business Park.
– Norra Sverige har en åldrande befolkning och en växande försörjningskvot, så det är ett pressat läge redan som det är. Vem ska jobba inom vården, vem ska jobba inom skolan? Nu får vi extrema efterfrågechocker, tusentals lediga jobb som behöver fyllas. Det är den svåra situationen för norra Sverige idag, sade Rikard Eriksson.
Forskaren gästade årets första möte för Kompetensrådet, som samlar aktörer från hela Norrbotten inom utbildning och arbetsmarknad.
Utflyttningen till jobb i söder under flera decennier på 1900-talet är en förklaring till dagens brist på arbetskraft. Men även förändringar av offentlig sektor har drivit på utvecklingen. Den statliga politiken centraliserade många arbeten: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen. Det har påverkat utbudet av samhällsservice och förutsättningarna för näringslivet i Norra Sverige.
– Centraliseringen av offentlig sektor sänder också signaler till det privata näringslivet. Om det inte finns någon lokal arbetsförmedling som kan stödja rekryteringen, då kanske det inte är så attraktivt att ha kvar verksamheten på orten, säger Rikard Eriksson.
Kan tappa spridningseffekter
Nu har den gröna omställningen gett hopp om en framtid med växande, blomstrande samhällen i norr. Men Rikard Eriksson varnar gång på gång för risken att den gröna omställningen stannar vid en industrialisering, som kan drivas med hjälp av fly-in, fly-out-personal.
– Om det inte finns människor som kan ta arbeten så blir det bara en industrialisering, inte en samhällsomvandling. Då tappar vi spridningseffekterna.
– Det är samhällsomvandling och inte återindustrialisering vi vill ha. Och då krävs det också investeringar i bostäder, skola, vård och allt som behövs i ett samhälle. Norra Sverige har tack vare den starka basindustrin en unik kompetensstruktur som gjort regionen attraktiv för investeringar. Delar av arbetskraften som idag finns i industriyrken kommer kunna ställa om till den nya gröna industrins behov.
Historiska mönster att lära av
Men för att inte riskera hårdnande konkurrens om arbetskraften och personalflykt från andra branscher krävs inflyttad arbetskraft. Det finns historiska mönster att lära sig av när man tittar framåt. Sedan lång tid tillbaka har få människor flyttat till en ny region de inte har anknytning till. De som gör det är unga och flyttar ofta för studier.
– I huvudsak är det gruppen mellan 19-34 år som flyttar för studier, arbete eller när familjen växer, säger Rikard Eriksson.
Barnfamiljer som flyttar kan ha föräldrar som jobbar inom vård eller skola. De kan hitta jobb var som helst, men kan ha svårt att ha råd med en villa i storstadsregionerna. Men i grunden är professorns slutsats att den största potentialen för befolkningstillväxt finns bland studenter och hemvändare.
Bara en av tre studenter stannar
Nationellt är det vanligt att de som flyttar för studier stannar. Men från LTU är det bara en av tre som stannar i arbetsmarknadsområdet. Med andra ord utbildar vi studenter och skickar ut dem i Sverige och världen.
– Som universitet bör man fråga sig: behöver vi bli större och få fler studenter eller behöver vi bättre och få fler att stanna?
Den andra stora gruppen med potential är enligt Rikard Eriksson hemvändarna, de med ett socialt nätverk i norr. Men ska man locka dem måste man satsa på kvalitativa mål för samhällsutvecklingen. Val av bostadsort är sällan ”platsshopping”, professorn förespråkar därför i första hand långsiktiga satsningar på det mest grundläggande:
– Satsa på samhällsservice. Eftersom ”stannare” och hemvändare är den stora potentialen bör man satsa på prisvärt boende, högkvalitativ vård, skola och omsorg.
– Om invånare lämnar kommunen med en känsla av ”vilken bra skola jag hade, vilket trevlig uppväxt” så är det troligare att de ser det som en plats att återvända till, säger Rikard Eriksson.
FAKTA: Kompetensrådet
Inom ramen för North Sweden Green Deal tittar referensgruppen Kompetensrådet närmare på hur kompetensförsörjningsknuten ska kunna nystas upp.
Stående från vänster: Dusanka Catak, Norrbottens Kommuner, Evelina Åström, Byggföretagen, Helena Hansson, Bodens kommun, Håkan Johansson, Piteå kommun, Börje Lindqvist, Luleå kommun, Vera Westerlund, Femkantens vuxenutbildning, Martin Bergvall, Akademi norr, Lars Lindberg, Företagarna, Anna-Maria Lundkvist Monroy, Länsstyrelsen, Nicklas Häggström, Luleå kommun, Stina Johansson, LTU, Roger Jönsson, Region Norrbotten, Leif Pääjärvi, Utbildning Nord, Helena Ström, Region Norrbotten.
Sittande från vänster: Linda Rönnbäck, Teknikcollege, Rikard Eriksson, Umeå universitet, Stina Almkvist, Region Norrbotten.
I kompetensrådet samlas representanter från hela Norrbotten som på olika sätt arbetar med utbildning och arbetsmarknad. Där medverkar framför allt arrangörer av vuxenutbildning, arbetsförmedlingen, branschorganisationer och arbetsgivare i offentlig sektor. De samlas några gånger varje år för att sätta gemensamt identifiera problemområden och söka lösningar.
North Sweden Green Deal är ett initiativ för att förverkliga en hållbar samhällsomställning, i kölvattnet av de nya industrietableringarna.
Projektet drivs av Region Norrbotten och Region Västerbotten tillsammans med en mängd andra aktörer. Det finansieras av Europeiska regionalfonden (ERUF).
Text: Matilda Wikberg och Sara Stylbäck Vesa