”Att öka befolkningen i norr är ett nationellt intresse och en säkerhetsfråga”

Arktis befinner sig i strålkastarljuset – på gott och ont. Här korsas trådar som rör geopolitik, naturresurser, säkerhetspolitik, kontrollen över transportleder, klimathot, grön omställning, krympande befolkningar och hänsyn till urfolk.

Konferensen Arctic Frontiers i Tromsö samlade forskare, ministrar och statssekreterare i nordiska länder, amerikanska senatorer och diplomater, journalister, representanter för urfolk och näringsliv och många andra. Och så Region Norrbotten genom projektet North Sweden Green Deal. Här är ett axplock av röster om utmaningar, möjligheter och vägar framåt. 

Intresset för Norrbotten och vårt projekt North Sweden Green Deal var stort på den internationella konferensen Arctic Frontiers i Nordnorge. Projektledare Mia Ahlstrand var flitigt anlitad, och framträdde fyra gånger på olika seminarier och panelsamtal. Konferensen hölls för sextonde gången och samlade i år runt tusen deltagare under fyra dagar.

Det var många som mellan programpunkterna stannade till för att ställa frågor om allt som händer i Norrbotten och hur vi försöker göra det bästa av den chans vi fått med nyindustrialiseringen.

Mia Ahlstrand öppnar en "Science session" om samhällsbyggnad med en presentation av Norrbottens arbete med North Sweden Green Deal.

Årets konferens hade tema ”Moving North” och det var slående hur de arktiska regionerna i stor utsträckning är i en liknande situation: en ekonomi som växer medan befolkningen krymper. Arctic Frontiers blev på så sätt ett tillfälle att mötas, prata och lära sig av vad man på andra håll i Arktis tänker, prövar och säger om vårt gemensamma problem.

Här är några röster.

– Att öka befolkningen i norr är ett nationellt intresse och en säkerhetsfråga. Vi vill inte ha stora territorier i Norge där ingen bor. Det krävs aktiva och strategiska åtgärder för att bryta mönstren. Det krävs djärva politiska beslut. Investeringar i strategisk infrastruktur, utbildning. Investeringar i den kapaciteten är en långtidsinvestering som vi vet ger fantastisk återbäring. Vi inför nu gratis förskola i våra nordligaste delar. Det är en konkret ekonomisk åtgärd. Vi kombinerar det med att vi lättar på studieskuldbördan, sade Norges statsminister Jonas Gahr Störe.

– Vi är ledande inom grön omställning tack vare nya och oöverträffade investeringar, gruvdrift, batteriproduktion. Regeringen har nu en ny strategi för norra Sverige. Det finns behov av att lokala samhällen träder in och ökar sin befolkning för att leva upp till den potential som finns i norr, utan att underminera människorna som redan bor där. Om vi kan lyckas med det skulle det vara en inspirerande uppvisning för EU och världen, sade Sveriges utrikesminister Tobias Billström.

Utrikesministrar på scen: Tobias Billström (Sverige), Anniken Huitfeldt (Norge), moderator  Susannah Streeter, Thórdís Kolbrún Reykfjörd Gylfadóttir (Island) samt Johanna Sumuvuori, statssekreterare till Finlands utrikesminister.

– Man talar mycket om naturresurser, men det finns en till resurs – den outnyttjade mänskliga resursen. Vi behöver vara inkluderande, jobba med jämlikhet, släppa in urbefolkningar. Vi kan mycket bättre än så här. När du drar nytta av människans fulla potential får du bra lösningar. Använda alla innovativa hjärnor för att hitta nya lösningar, sade Islands utrikesminister Thórdís Kolbrún Reykfjörd Gylfadóttir.

– Den gröna omställningen måste ske på ett inkluderande sätt. Vi får inte åsidosätta människorna som faktiskt bor där naturresurserna finns. Vi måste samarbeta med lokalsamhällen och urfolkens organisationer och fatta meningsfulla beslut, sade Johanna Sumuvuori, statssekreterare till Finlands utrikesminister.

– Den gröna omställningen är ett hot mot urfolken. Europa måste veta det, staten måste veta det. Idag möter vi det omoraliska kravet att vi ska offra oss själva för att lösa den kris våra ledare verkar oförmögna att lösa, sade Silje Karine Muotka, president för norska Sametinget.

– Varför är vi så blyga? Vi måste dela allt positivt som händer. Arktis är ett område med bra forskning och innovation, vi fostrar människor med bra idéer. Vi måste sätta oss själva i centrum, inte bara ta det sydliga perspektivet. Det är här det händer, sade Marie-Louise Rönnmark,ordförande Umeås kommunfullmäktige.

Fr v: Ida Maria Pinneröd, ordförande Bodö kommun, Ulla-Kirsikka Vainio, borgmästare i Rovaniemi, Marie-Louise Rönnmark, ordförande Umeås kommunfullmäktige, Patti Bruns, generalsekreterare Arctic Mayors’ Forum, Gunnar Wilhelmsen, ordförande Tromsö kommun, Mirja Vehkaperä, kommunstyrelsens ordförande Uleåborg, Ane Hansen, borgmästare Qeqertalik Kommune.

– Från universitetet i Tromsö stannar 77% i norra Norge. Varför stannar de kvar? Vi frågar bara varför människor åker härifrån, sade Gunnar Wilhelmsen, ordförande i Tromsö kommun.

– Vi vill verkligen att medborgare i hela Grönland ska vara delaktiga. Barn mellan 6 och 17 år kunde rösta fram representanter i ett barn-råd. De engagerade sig i valet lika mycket som vuxna, satte upp valaffischer och höll valtal. Nu ska vi starta ett äldreråd, de kommer att vara 60+, sade Ane Hansen, borgmästare i Qeqertalik Kommune.

– Vi behöver mer EU i Arktis och mer Arktis på EU:s bord. Vi måste lyfta våra frågor och möjligheter. Vi har få människor, mycket naturtillgångar, vi är starka inom innovation. Våra städer är nyckelspelare. Vår lokalbefolkning sitter i förarsätet. Men vi behöver satsningar från våra regeringar och mer och mer EU-investeringar i framtiden, sade Mirja Vehkaperä, kommunstyrelsens ordförande i Uleåborg.

– Demografier i obalans är instabila. Det går inte att kompensera för en obalanserad demografi. I grunden måste vi fylla igen hålen och skapa en plats där människor vill bo. Det är en stor utmaning men också en stor motivation, sade Dr Janakan Ratnarajan, som jobbar med projektet Ageing in the Arctic i Nordnorge.

– 52% av norska ungdomar ser inga möjligheter i norr. 64% av företagen i norr har inte nog med folk som söker jobb. Det är uppenbart att vi inte lyckas visa på möjligheterna. Vi måste visa allt positivt som händer efter klockan fyra, det kan vara vinlotterier, att vandra tillsammans, sociala grejer. Företagen måste ta ett större ansvar. Vi har ett nätverk som heter Tromsö 2037, det är till för yrkesverksamma mellan 20 och 37. De lär känna varandra och lär sig nya saker, det är nästan alltid överbokat. Vi arrangerar föreläsningar med människor på höga poster i regionen, de får berätta hur de nådde dit. Det handlar om att göra alla möjligheter kända, sade Martine Lödding, engagerad i ungdomsfrågor och rådgivare i Näringsföreningen Tromsöregionen.

– Integrera unga genom mentorskap. Växla upp ungdomars egenmakt. Bygg relationer, det är superviktigt med kunskapsöverföring från äldre. Hitta nya sätt att närma sig saker. Gör plats och skapa nya möjligheter för unga, sade Janelle Flett, som tillhör ett av Kanadas urfolk och på Barkley Project Group bland annat jobbar med att skapa tillgång till solenergi för ursprungsbefolkningar.

Janelle Flett talade om bristen på möjligheter för unga i de delar av Kanada hon kommer ifrån. ”Det handlar egentligen om att få oss att komma tillbaka när vi utbildat oss”. Till vänster Martine Lödding, till höger Mia Ahlstrand.

– Med de klimatförändringar som är och den nya geopolitiska situationen - kom ihåg att vi har plågsamma erfarenheter av kolonialism som vi är mycket medvetna om idag. Vi vill ha utveckling av, för och med oss. Kapplöpningen till Arktis har påverkat oss på mycket allvarliga sätt. Den här gången är vi redo att delta, men viktiga principer bryts gång på gång. Beslut inkluderar inte oss. Detta är ett test för våra egna nationer, sade Sara Olsvig, grönländsk politiker och ordförande för Inuit Circumpolar Council.

– För statliga jobb är man numera skyldig att bestämma och ange för varje jobb om det ska utföras på en specifik plats eller är ett platsoberoende jobb. Det främjar friheten att bo där man vill. Platsoberoende jobb kan utföras varsomhelst ifrån, sade Reinhard Reynisson, Island, regional kontaktperson för Northern Periphery and Arctic Programme.

– Många jobb annonseras aldrig ut. Man går över gatan och rekryterar från grannföretaget. Vi har nu slutit en överenskommelse med alla företag i vårt nätverk om att de måste annonsera ut alla jobb och annonsera ut dem på engelska. De måste acceptera att rekrytera från utlandet, sade Ole M. Kolstad, vd Rana Utvikling, näringslivsutvecklingsbolag i Mo i Rana i Norge där en stor batterifabrik nu växer fram.

– Jag visste ingenting om Tromsö, jag hamnade här för att universitetet var flexibelt. Jag behövde inte bevisa att min engelska var perfekt. Den andra anledningen var att jag inte behövde betala för utbildningen. Nu planerar Norge att införa avgifter, det är inte bra om man vill attrahera nya hjärnor. Vi måste titta utanför vår egen bubbla. Finns människorna vi behöver i Brasilien, Ghana, Kanada? Men ska någon från utanför EU hit och jobba är det en svår migrationsprocedur. Och varför skulle de komma till Norge? Här finns alla möjligheter, men ni berättar inte om det tillräckligt. Dessa saker måste marknadsföras ordentligt, sade Larry Ibrahim Mohammed, forskare inom statsvetenskap på universitetet i Tromsö, ursprungligen från Ghana.

Larry Ibrahim Mohammed forskar om urfolksrättigheter vid universitetet i Tromsö och säger att han upptäckte nya sidor av sig själv efter flytten - som att han älskar naturen i Nordnorge. Här med panelkollegan Mia Ahlstrand från North Sweden Green Deal.

– Skottland är det nordligaste icke-arktiska landet, men vi har delvis samma utmaningar som ni. Vi har samhällen på avlägsna öar i norr. Vi måste få stopp på utflyttningen från dessa samhällen. Faktiskt minskar befolkningen i hela Skottland på grund av Brexit. Vi arbetar på tvären i regeringen och har en insatsgrupp som tittar på helheten: hälsa, utbildning, bostäder, transporter. Vi startar nu upp en talang- och migrationsservice. Förhoppningsvis blir det till hjälp för dem som vill flytta, sade Angus Robertson, ledamot av Skottlands parlament.

Foton och sammanställning av: Sara Stylbäck Vesa

***

North Sweden Green Deal är ett initiativ för att förverkliga en hållbar samhällsomställning, i kölvattnet av de nya industrietableringarna.

Projektet drivs av Region Norrbotten och Region Västerbotten tillsammans med en mängd andra aktörer. Det medfinansieras av Europeiska regionalfonden (ERUF).